Nyttig kunskap på arbetstid
Valideringarna på Svenska Maskinskyltfabriken ledde till att samtliga anställda fick utbildning i ritningsläsning. Här berättar fyra personer om sina upplevelser av både validering och utbildning.
Text Karin Wallén
När Svenska Maskinskyltfabriken i Linköping gick med i ESF-projektet Kompetenssäkrad individ var det för att få bättre koll på var företaget står idag, och hur man ska få rutiner på plats för att säkra kompetensen i framtiden. Efter samtal med kompetenscoachen på Montico och genomförda valideringar stod det klart att en utbildning inom ritningsläsning skulle genomföras. I projektets särskilda fokus finns kvinnor, personer som är 55 år eller äldre och personer med annat modersmål än svenska. Men på SMF valde man att validera samtliga anställda.
En av de som genomförde validering och utbildning inom projektets ramar är Ali Fadil, 29, som kom till SMF med en färsk utbildning till lackerare för cirka sex år sedan. Väl på plats fick han lära sig att bli ytbehandlare.
– Det fanns inte så mycket behov av lackering, så här har jag fått lära mig eloxering, men även gradning och slipning, säger Ali, som tidigare jobbat i sin pappas kiosk och kört lite taxi.
Det som var mest utmanande med valideringen tyckte han var att hänga med i språket – det brukar vara lättare att förstå om han läser högt. Men när han fått förklarat för sig att valideringen handlade om att höja kompetensen för hela företaget upplevde han det ändå som något positivt. Även om han inte håller på med ritningar på samma sätt som CNC-operatörerna gör tycker han att det var nyttigt.
– När jag ytbehandlar bitarna måste jag jämföra med ritningarna för att se att de stämmer. Så det var bra att få färska upp minnet lite. Det är ju något som jag har nytta av i mitt jobb, så det känns bra, säger Ali Fadil.
Kul med bred kunskap
Monica Gustavsson, 60, jobbar som säljare. Eftersom ritningsläsning är en viktig del av företagets kärnverksamhet är det också något hon behöver ha kunskap om.
– Jag har jobbat här sedan 1985 och suttit på flera platser. Jag har haft hand om order och fakturering, räknat löner, hållit på med kvalitet och leveransbevakning. Jag har fått chansen att testa olika arbetsuppgifter och det är nog därför jag har blivit kvar, säger Monica.
Det var som gymnasieekonom hon tog sig in i arbetslivet – men ett teknikintresse har också alltid funnits där. Med en riktig fixare till far fick hon med sig en nyfikenhet på hur saker konstrueras och sitter ihop, och det är något hon tagit med sig vidare i livet.
Inför valideringen kände hon ingen nervositet, utan tyckte det skulle bli spännande att se vad hon kunde och inte. Det kändes stundtals lite stressande när datorn talade om för henne att tiden tickade och att hon behövde fortsätta svara för att hinna.
– Men jag kände ändå att det gick rätt bra. Och jag tycker det är bra för företaget att få veta vad man kan eller inte kan. Då vet man vilka områden man ska sats på med mer utbildning, säger Monica.
Vill gärna utvecklas
Hieu Duc Lan, 37, kom till Sverige från Vietnam 2006. Redan i hemlandet jobbade han med CNC-teknik – något han kom att fortsätta med i Sverige, efter ytterligare en utbildning som gav honom bevis på vad han kunde.
Att genomföra valideringen innebar en blandad känsla av att känna sig trygg med sina kunskaper, men samtidigt ha lite svårt att hänga med i ordförståelsen. Utbildningen i ritningsläsning var inte något nytt för honom personligen, men han tror ändå att det är bra att stärka hela företaget i en så pass viktig funktion. Men för att utvecklas ytterligare har han en idé om vad han själv skulle vilja ha.
– Jag skulle vilja ha utbildning i programmering. Jag kan en del, men skulle vilja utveckla det och bli bättre, säger Hieu Duc Lan.
Cecilia Johansson, 55, jobbar på packavdelningen, vilket alltså är företagets sista instans – det är här hon kollar att skyltarna ser ut som de ska innan de skickas ut till kunden.
– Jag kollar att texten är med, att hålen är på rätt plats, och jag gör kanske någon mätning också, säger Cecilia.
Hon har jobbat på SMF sedan 1985, och har hunnit med flera avdelningar: ytbehandlingen, mekaniska verkstaden och ett stencilrum som tidigare fanns. Inför valideringen kände hon ingen nervositet.
– Jag tänkte att det får gå som det går. Man kan inte allt, men det är okej. Syftet är väl att man ska se vad man behöver få mer utbildning i. Så det är ju bara testa och se.
Personligen tyckte hon att ritningsläsningen var svårare i teorin, när det inte finns en bit att jämföra med. Och även i utbildningen som följde hade hon gärna sett lite mer praktisk förankring.
– Det hade varit bra att ha egna ritningar och delar att titta på. Var ska du ha försänkningar? Var ska du ha gängor? Och alltså utgå från våra egna saker, säger Cecilia.
Att få utbildning på arbetstid tycker hon dock är en ynnest som alla drar fördel av.
– Det är jättebra. Då är man på plats och det blir av, istället för att du ska läsa på kvällen, när du har familj eller fritidsintressen som också tar tid. Så det gynnar företaget, det tror jag.
